Mer än bara en fabrik

I ett tidigare inlägg berättade vi om fabriken i Sörforsa och dess grundare Axel Leman. En drivande kraft bakom Holma-Helsinglands uppbyggnad och utveckling. Vi nämnde då också hans hustru, Freja Leman, som hade en minst lika betydelsefull roll.

Nu vill vi rikta ljuset mot henne – en kvinna med hjärta, vilja och mod, som med sitt engagemang och sin omsorg var med och formade ett helt samhälle.

‍

Kvinnan bakom förändringen i Sörforsa

I skuggan av fabriksrök och spinnrockar växte en kvinna fram som kom att förändra livet för många i det lilla samhället Sörforsa i Hälsingland. Hennes namn var Freja Leman – en eldsjäl, en visionär och en sann medmänniska.

Född Freja Hådell i Hudiksvall 1875, förde livet henne till en kärlekshistoria med Axel Leman – industrimannen bakom Holma-Helsinglands linspinneri. Men Freja var så mycket mer än en maka vid en företagsledares sida. Hon blev en samhällsbyggare med hjärtat i välfärd, jämlikhet och omtanke.

‍

‍

‍

1907 i en tid då samhällets stöd till arbetande kvinnor var näst intill obefintligt grundade Freja Sveriges allra första industriella daghem. Ett litet, men livsavgörande rum för arbetarkvinnors barn.
Daghemmet gav barnen trygghet, lek och omsorg, och mödrarna fick möjlighet att arbeta utan oro. Det var mer än en praktisk lösning. Det var ett socialt ställningstagande, att även arbetarkvinnors barn förtjänade omtanke och en god uppväxt.

Men det stannade inte där. Barn blir äldre och med samma värme startade hon en husmodersskola och en ungdomsgård, platser där äldre kunde växa, lära och känna framtidstro. Kvinnor fick lära sig om ekonomi, matlagning, barnavård, hushållning och viktigast av allt, om sina rättigheter.
Hon var övertygad om att utbildning gav styrka och självständighet.

Freja såg behov – och handlade. Hon skapade möjligheter där andra såg hinder. För Freja var ingenting omöjligt.

Tillsammans med Axel drev hon Holma-Helsinglands med en syn på rättvisa som än i dag känns modern. Under deras ledning infördes principen om lika lön för lika arbete. En ovanlig och modig hållning i en tid där kön ofta bestämde både plats och lön.
Freja kämpade inte bara för de synliga strukturerna, utan för människors värde i det lilla. I det vardagliga. Det som gör skillnad på riktigt. likt än idag.

Freja hade inte bara ett varmt hjärta, utan också ett skarpt sinne för rättvisa.

‍

Ett arv som levde vidare

Freja Leman gick bort 1949, men hennes engagemang levde vidare. Hon och Axel grundade en donationsfond – Freja och Axel Lemans Donationsfond som fortsatte verka för socialt stöd och tillgång till goda bostäder. Genom fonden fortsatte deras värderingar att hjälpa människor i behov.

I Sörforsa finns spåren av Frejas gärning kvar än i dag. Inte i form av stora monument, men i daghemmet som blev förebilden för andra, i människors minnen, och i värmen som fortfarande vilar över bygden.

Freja Leman verkade i det stilla, men hennes gärningar talar högt än i dag. Hon bevisade att samhällsförändring inte alltid kräver stora ord . Ibland räcker det med att se ett behov, och att ha modet att göra något åt det. Med omtanke som kompass blev Freja en av Hälsinglands viktigaste kvinnor!

‍

‍

‍

‍

‍

‍

‍